Egen dikt.

Dom svarta tunga molnen börjar sakta täcka den klarblåa himlen
Allt blev mörkare för varje minut
Flickan går sakta vid vägens kant, sneglar upp på dom svarta molnen
Hon hörde vackert fågelkvitter och löv som prassla i trädens toppar
Vinden smekte hennes hår så ömt samtidigt som en kall droppe föll ner från ovan
Innan den han nudda flickans rosenröda äppelkinder hade den förvandlats från en vanlig regndroppe till en vackert glittrande snöflinga
Flickan som gick längs vägkanten hade precis fått se snö för första gången i sitt liv, hon hade aldrig varit så lycklig
Hon kunde inte längre gå , hon sprang, sprang för att hinna hem och dela denna lyckan med sin mor
En varm våg slog henne
Hennes så lyckliga dag hade blivit ljus
Solen trängde igenom dom mörka tunga molnen
Flickans mor stod i trädgården och omfamnade flickan med all sin kärlek
Tillsammans fick dom se flickans första vinter